Det är ju inte direkt första gången som man arbetar med palliativ vård (för er som inte vet vad det är så betyder det: Vård i livets slutskede.) Man vänjer sig nog aldrig vid det tror jag. Nu har vi en boende på jobbet som ligger inför döden och när jag satt hos henne, så kommer det upp så mycket tankar. Man tänker sig sjäv när ens egen mormor eller någon annan i min min närhet går bort. Jag har ju aldrig varit med om att någon som står mig nära har gått bort. Förutom våran vove Tjabo gick bort, och det var hemskt nog tycker jag. Kan inte ens tänka mig hur jag kommer att bli, att själv vara den som är anhörig.
 
Men palliativ vård är ju hemskt, varför kan man inte bara få ge en spruta så han/hon somnar in. Meningen är ju ändå att dom ska gå bort. Men nae då sätter man ut all medicin, vätska och mat. Tycker den svenska lagstiftningen är helt sjuk alltså.. Om t.ex min mamma låg så där och "tynade bort" så skulle jag fasen ta rätt på nån spruta och ge henne alltså. För hur värdigt är det egentligen. Att bara ligga och vänta på att hjärtat inte ska orka slå längre. Jag har tillochmed varit med om att det har gått veckor som personer har bara legat och fått vänta på att dö.

En annan sak som slog mig är att jag har hört många äldre som bara har bett mig om att få dö. -Snälla kan jag inte få en tablett så jag dör? Har jag blivit tillfrågad. Men det får dom ju såklart inte, istället får dom gärna tyna bort. Man har ju inte ens rätten till ens egen död längre. Jag ska fasen skriva ett papper där det står att mina anhöriga får ge mig något så jag dör, om jag kommit till en punkt i livet då jag inte ens kommer att veta vad mina barn heter eller mina ben inte bär mig så snälla ge mig något så jag kan få ro. Tycker alla borde ha rätten till sin egen död.
När man har ont och är döende kan man inte bara få sluta kämpa och gå vidare till en plats utan smärta, ångest och sjukdom.
Kan man inte vägen till döden vara snabb. Så man lättare kan komma till en plats där det är lugnt, fridfullt, glatt, fint och lyckligt?!