Godmorgon! Nu har jag precis ätit frukost.. Blev en ordentlig frukost med två ägg, nyponsoppa, clementin, smörgås och självklart mina två tabletter... Rosenrot och Vitaminerna :) Tittade på "Efter tio med Malou". Då var det någon som högläste ur en bok och mina öron spetsades när jag hörde detta läsas upp: 

---

"kan kärleken vara för evigt? jag menar inte den första himlastormande

förälskelsen utan pirret i magen när man har

svårt att tro att den där snygge och perfekte mannen verkligen

är min. Är det möjligt att man fortsätter att bry sig

om vad den andra tycker och tänker, att man hela tiden vill

smeka och röra vid varandra och fortsätta att söka varandras
sällskap på fester? (det var den rädslan som pappa väckte i

mig häromdagen när vi var på restaurang: "det var inte för

att få min hustru som bordsdam som jag gick ut för att äta

middag." han tyckte han var lustig, men jag skulle dö om

Zac någonsin skulle säga något liknande.)

barn! jag måste erkänna att jag känner till några gifta par

runtom i världen som fortfarande är kära i varandra, men

inget av dem har barn. jag vill ha barn och passion."

ur: Afrodites klinik för

motvilliga älskande

                                       Av: Marika Cobbold Hjörne

---

 
Jag hoppas verkligen på att kärleken jag har och känner nu kommer att vara för evigt. och jag måste erkänna att man blir lite rädd när allt är för bra. Det måste ju vara nåt fel tänkter man ju ibland.?! Men måste det verkligen vara så att man rädd och misstänksamm över att något ska vara fel, när det i själva verket är bra?..? Ibland är man ju lite väl nojjig tror jag. Men den känslan jag jag nu är bara att lita på och våga släppa loss... Våga älska. Det är livet!